Ester

Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10


Kapitel 7

Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
2 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas."
3 Drottning Ester svarade och sade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
4 Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed."
5 Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: "Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?"
6 Ester sade: "En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där." Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
7 Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
8 När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: "Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?" Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
9 Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn." Då sade konungen: "Hängen upp honom på den."
10 Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.