Psaltaren
Kapitel 56
För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran"; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat. (56:2)Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.
2 (56:3) Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.
3 (56:4) Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.
4 (56:5) Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?
5 (56:6) Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.
6 (56:7) De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.
7 (56:8) Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.
8 (56:9) Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.
9 (56:10) Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.
10 (56:11) Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.
11 (56:12) På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
12 (56:13) Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
13 (56:14) Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.